|
|
Mina Kära Damer
Jag har
hittat Ben. Han försökte förställa sig, men jag skulle känt
igen honom var som helst. Alla hans typiska gester fanns där.
Jag sa ju att vår Meg försökte lura oss. Jag har skickat med
bevisen jag samlat. Du får bedöma. Medans jag var där så
skickade Maria dit en av sina spioner för att hålla ögonen på
dem och mig. När Ben och Meg var upptagna av varandra och jag
var upptagen av dem, skrek hon som en stucken gris och jag
tappade nästan balansen och ramlade. Jag tror att Ben hörde
mig. Eller, det kanske var hennes så som hon skrek. Jag blev
nästan döv på mitt bra öra. Tänk, en del gör vad som helst
för att stå ivägen för äkta kärlek. Jag hoppas verkligen
att den lilla statyn som Ben sa åt Meg att inte reta, blev
trött på henne för att hon skrek så och slängde både henne
och hennes chef tillbaka i havet. Jag antar att jag borde tala om
att vår Meg inte direkt var tystlåten hon heller. Jag är
säker på att någon kommer att ta upp det så småningom. Men
jag var disket och när dom inte såg mig fortsatte dom med det
dom höll på med. Jag måste sluta kika i fönster och skaffa
mig ett riktigt jobb. En vacker dag kommer det att bli min död.
Ben och Meg var så passionerade att jag kände mig väldigt
generös när jag skrev det här brevet. Jag har till och med
bifogat en liten present till den Maria fan som hade mage att
kalla vår Meg för en kossa. Jag antar att hon glömde att kon
är helig i vissa länder. Vem vet. Det kanske kan förklara
varför Ben dyrkade Megs altare. Han stoppad hennes fingrar i sin
mun och han suckade och stönade och - Gud, vad det är varm här
inne. Skaffa fram en fläkt. Fort.
Måste gå. Minni och Minerva väntar. Jag har bifogat beviset.
Du får avgöra vem som kollar in vem här. Önska mig lycka
till, mina vänner. Vi ses på stranden.
Miranda
